Turneringen inleddes med match mellan oss och turkiska Nizip Halk Egitim SC, ett lag fyllt av små, unga, ettriga, otroligt tekniska turkiska tjejer. Vi höll spelet väl uppe, men föll med 1-5. Främst beroende på att vi inte kunde omsätta våra målchanser, och inte heller hantera turkiskornas soloprestationer. Vissa tekniska nummer var av ett slag vi absolut inte är vana vid från hemmaplan. Vi gladdes dock alla åt att Lovisa och hennes far, Martin, kom från Wien för att ge sitt stöd.

Walesiska Howardians LHC stod för motståndet på eftermiddagen. En märklig match där vi egentligen följde vår spelplan mer än tillfredsställande. Men återigen var det våra brister i respektive straffområde som fällde avgörandet, och vi föll med 1-4 efter att ha haft bollen balanserande på den walesiska mållinjen vid flera tillfällen.

På kvällen tog vi spårvagnen in till den äldre delen av Bratislava, och efter en stunds dividerande lyckades vi hitta ett matställe. Några timmar senare, mätta och belåtna, avslutades kvällen med ett kort möte på Patric och Peters rum. Trots våra resultatmässiga debakel var humöret ganska gott, även om man i många ögon kunde man skönja en längtan efter en god natts sömn, således blev mötet kort och dagen avslutades.